lördag 9 november 2013

"Jag tycker att det är synd att du Karin använder dig av härskartekniker"


De senaste veckorna har jag flera gånger råkat ut för att män skrivit att jag använder härskartekniker mot dem. Det verkar över huvud taget har blivit populärt att ta upp just härskartekniker.

Så som jag tolkat härskarteknikerna så måste de användas av den som "härskar" mot den som inte gör det. Liknande strategier som används från den som inte "härskar" mot den som gör det är istället motstånd eller "motståndstekniker".

Wikipedias svenska artikel skriver att:

"Härskarteknik syftar på olika sociala manipulationer varmed en grupp eller person behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot människor ur andra grupper eller gentemot en enskild individ."

Jag vill påpeka att jag ser det som att gruppen eller personen vill behålla en högre position, då det vore ologiskt om den försöker behålla en underordnade position.

Med detta sagt så har jag privilegier, och även om den som tar upp att jag använder härskartekniker är en man, men manliga privilegier så kan det teoretiskt vara så att de menar att jag härskarteknikar dem ur min position som allmänbildad/högutbildad, men det är sällan något de definerar. När jag frågar dem vad de menar menar de helt enkelt att "vem som helst kan använda en härskarteknik" vilket jag tolkar som att de menar att de flesta människor kan (försöka) osynliggöra, förlöjliga, undanhålla information, dubbelbestraffa, påföra skuld och skam, objektifiera eller använda våld eller hot om våld.

Vad jag menar att dessa personer missar är att ha ett maktperspektiv. Det maktperspektivet behöver dessutom vara relativt brett och inte enbart fokusera på vilken grupp eller person som har makt i just den berörda situationen. Jag kan ta ett exempel.

Jag talade med en vännina om minoriteter. Hon tog upp att hon regelbundet ingick i en spelgrupp där hon utgjorde den enda heterosexuella. I de sammanhangen sade hon att det ibland drogs skämt och fanns en jargong som gjorde att hon kände sig utanför och undrade inte om detta var lika illa som den förföljelse som drabbar icke-heterosexuella. Jag svarade nekande. Det fanns inget tvång för henne att ingå i spelgruppen och så fort spelkvällarna avslutats och lämnade rummet återgick hon till det samhälle där icke-heterosexuella ses som avvikarna. Om hon fick nog under spelkvällarna kunde hon när som helst lämna rummet. Så var det inte för hennes vänner, förföljelse mot icke-heterosexuella sker inte i ett avgränsat rum, som man kan lämna när man inte längre orkar. Den pågår ständigt.

På ett liknande vis kan jag argumentera är det för män som i feministiskt färgad diskussion känner det som att de utsätts för härskartekniker. De kan när som helst lämna sammanhanget och återgå till ett samhälle där de är normen. Att delta är för dem valbart.

Som avslutning: Jag vet att jag kan vara jätteotrevlig. Både otrevlig genom att inte vara trevlig, inte använda sig av sociala smörjmedel och genom att välja att vara skarpt förolämpande. Jag tror till och med att man kan säga att det hänt att jag mobbat enskilda personer. Men härskartekniker är något annat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar